yesgirl.blogg.se

Här bjuds arbetslöshet, utanförskap, oro, prestationsprinsessor, stress, fetmaepidemier, studielån, bostadsbrist, massinvandring, främlingsfientlighet, överkonsumtion och fattigdom. Eländes elände, vi blir fetare och fler, mättare och argare.

Vardag nya rubriker samma problematik. Ungdomar får inte vara med. Jag är ett exempel. Jag är utbildad till arbetslös. Jag har sexårig utbildning inom området mat och måltid. Från gymnasium och högskola. Jag har bra betyg, ständig prestationsångest, jag är framåt, social, flexibel, lojal. Där jag kan få plats är som kock. Jag vill inte vara kock. Hur vågar hon, tänker ni. Finns det möjlighet att välja? Ta det som erbjuds i dagens lågkonjunktur. Fasiken jag har flyttat 60 mil för att studera på Kristianstads högskola, jag har lånat mycket pengar och jag har valt att stanna kvar i kommunen. Tji fick jag, här finns inga jobb. För nej jag vill inte vara kock längre… Varför?! VARFÖR? Jag ska berätta varför… det är dåliga arbetsvillkor, minimumlön, inga raster, långa dagar, många timmar, stressigt, tungt, inom yrket förekommer mycket alkohol och droger.

Känner ni till hur det ser ut där ute? Timanställningar, otrygga arbetsplatser. Lön för prestation.  Min väns mamma har haft timanställning på samma företag i sju år! Hon får sitt schema veckovis. Säljföretagen där de anställer ungdomar som tappat hoppet där de får arbeta för prestation, sälj mer tjäna mer. Slit och släpa och till råga på detta skäms gärna också. Yrkesstolthet vad är det?

Det finns praktiker, många jag stött på har givit sitt allt på olika företag. Praktiserat utan ersättning de viger sin tid cirka tre månader kan dessa praktiker vara. De lyfter och släpar, sorterar, säljer och allt detta för att senare kastas ut och återigen stå utan jobb. Vissa kanske har tur men… Vi utnyttjas, det är ingen som vill betala eller anställa. Det behövs inte, för många arbetslösa och desperata gör att chefer kan välja och vraka de kan be om spetskompetenser för lagerplock. Du ska gärna ha en juridikexamen för att vara brevbärare.

Rubriker efter rubriker i media talar om ökad fetma, ökad depression, främlingsfientlighet. Varför vill ni stora företagare inte anställa oss? Varför är denna utanförskap så stor?

För det är såhär jag är duktig och många med mig, jag har potential, jag lär mig fort jag lovar att jag kan ta på mig många olika uppgifter som jag tidigare inte stött på. Varför ger ni inte mig chansen? På en vecka har jag sökt 17 jobb. Jag har inte fått ett enda svar. Inte ett. Jag vet att det finns människor som mig som duger, människor som vill vara med. Men vi får inte plats. Och samtidigt skrivs rubriker och undrar varför folk blir feta – tröstäta? Varför folk är ledsna? – Jag får inte ihop min ekonomi - Jag har inte möjlighet att flytta hemifrån - Jag kan inte göra karriär - Jag har studieskulder - Jag vill så mycket men det finns inget där ute.

I allt det här snurret, vad är det värt? Vart är vägen ut?