Fortsättning på återblicken - För ett år sedan

 
 
Se relaistiskt på dig själv och dina förmågor, sluta jämföra med andra och kom ihåg. Det är inte farligt att misslyckas! 
 
 
 
 
 
Tips från mig till mig (och till er):
- Identifiera viktiga områden för mig själv och öka min kompetens där
- Värdesätt vad du har kapacitet för 
- Fysisk aktivitet kan förskjuta intresset på kroppen till fokus på dess funktion
- Acceptera den du är
- Ensamhet leder lätt till stukad självkänsla
- Ta hand om din kropp och din hälsa (ingen annan kommer göra det)
- Ansträgning och misslyckande är två naturliga fenomen som behövs som sporrar i livet!
 
Det är år 2014 den 18 november
Det är en bra dag, jag har fått sova och mensen tog slut igår. Jag tog en promenad med en god vän Frida, jag sökte jobb i Halmstad och fyllde i ansökan om sjukpenning. Jag tränade ett Grit-pass men känner mig lite stressad över att jag inte pluggat. Men det är en bra dag jag mår lite bättre. 
 
Nästa dag beskriver jag mina rädslor:
Jag är rädd för att tappa gnistan och viljan och motivationen, att inte orka mer, att misslyckas och för att bli tjock... 
 
Den 25/11 träffade jag en läkare i Halmstad som skrev ut SSRI till mig en framförallt ångestdämpande medicin. Han berättade att jag ska äta detta i minst ett år! Herregud! Läkaren sa att han kunde se på mig att jag var sjuk. Han såg att jag var spännd och han sa att jag har ett invant kroppsspråk som skyddar mig för att visa hur det faktiskt känns. Att jag har en monotont talsätt... Jag fick givetvis också göra massa tester och svara på frågor, och fick lite fler diagnoser. 
 
Dag 5 på piller skriver jag att jag känner mig frånvarande och trött och omotiverad, jag orkar inte och jag vill inte samtidigt som jag är rastlös. 
 
Någonstans mitt i allt detta flyttar jag till Halmstad hem till min älskade pojkvän. Det blir slutet av december och julfirande hemma i Stockholm och en tripp till Bollnäs... Efter jul och nyår är jag ordentligt inflyttad och boende i Halmstad, med en ny start tillsammans med människan jag älskar så börjar det vända för mig. Jag börjar må bättre! Sakta men säkert.
 
Jag återkommer! 
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: