ibland hamnar jag i Pause-mode
Hejsan!
Jag har befunnit mig i en dimma sedan fredag den 13e november... Det var något som gick snett, jag tränade ett eller två pass förmycket och tog i för hårt trots att kroppen sa nej. Jag kände på fredagens gympass att jag inte orkade ta i, ändå så fortsatte jag och tänkte att latmasken släpper nog snart, det gjorde den inte. Dagarna som följde var jag trött och på riktigt dåligt humör. Jag har haft ont i halsen och varit sååå trött. Jag har vilat emellanåt men fortfarande kämpar och försökt att komma igång med träning och med livet men det har tagit stop. Igår blev det en heldag i sängen med en för övrigt grym film Trainwreck, en feelgood rom-com och jag som aldrig gråter fällde en hel del tårar under filmen... och det visar också på att jag är i en obalans i kroppen. Jag gråter inte så himla lätt i vanliga fall men sen jag slutat på p-piller har jag varit ett riktigt känslomonster (mer än vanligt).
Jag har ju också slutat på mina mediciner Voxra och Sertralin, det har gått en månad ungefär, lite mer och det är definitivt en stor skillnad - jag har mycket mer känslor att hantera framförallt ångest, som jag har haft gott om dessa två veckor släpandes på det här trötthetsviruset.
Det jag menar med rubriken är just att det är som att livet hamnat i pause-mode jag har inte haft någon kraft eller lust. Jag har sovit jätte mycket och sova är verkligen inte min favoritaktivitet men jag vill liksom inte gå upp och bara en sådan sak är varningsklockor för mig! Jag älskar i vanliga fall att vara aktiv, jobba, plugga, träna, promenara... men icke.
Igår gick jag upp samtidigt som sambo, vid 7 kanske och så åt jag frukost sen gick jag och sov igen. Jag sov nog i nästan två timmar, sen tittade jag på film och bara snubblade runt på våra 22kvadrat i tjocka stumpor och mjukiskläder. Marcus var i skolan, det var skönt då kunde jag isolera mig helt och slippa prata :)
På kvällen vid kanske 17-tiden började jag vakna till liv. Jag tog en promenad samtidigt som jag lyssnade på PT-Fias pod och efter det tog jag en lång dusch med skrubb och hårinpackning, sen diskade jag och sen orkade jag till och med packa och prata en skvett i telefon. Idag känner jag mig ännu bättre fortfarande halsont men jag känner lite glädje och hopp igen. PMS-stormen börjar lägga sig och jag börjar komma tillbaka efter två helvetesveckor.... uh!
Men nu blickar vi framåt! Sträck på er och ha en skön eftermiddag och kväll!
Kärlek!
